Lite om klubbens historia, dess bildande och egna "bedrifter" från den tiden då ORF bildades.

När Osbyortens lantliga ryttarförening bildades var det helt andra förutsättningar än idag.

Ridsporten var inte tillgänglig för alla. Den hade under lång tid dominerats av Militärer och en liten ”överklass”. Det finns exempel i modern tid som 1954 när sporten endast var öppen för officerare. Sverige tog en lagmedalj men fick lämna tillbaka den eftersom en av de svenska lagmedlemmarna blev officer under tävlingen, och efter tävlingen blev nedsänkt till sin gamla grad. Efter en protest fick Sverige lämna tillbaka medaljen på grund av detta.

bildtext Träning i Ebbarp- Från vänster Gunn-Britt, Kenneth, undertecknad, Sven och Thomas på Salana över hinder- Christel och Henka till fots. För att Sven skulle komma med på bilden var Henka tvungen att hålla fullblodet Sven sitter på

Många blev också hindrade från att delta i tävlingar. 1964 hade Sverige ett av värdens bästa dressyrekipage Wibke/Gaspari från Flyinge men dom fick inte starta eftersom Beridare Wibke proffsförklarades. Då fick svenska statens häst Gaspari 2 ryttarbyte (båda militärer) just innan OS och kunde givetvis inte göra sig själv rättvisa.

1969 fick jag själv inte tävla i SM för ORF eftersom det var en lantlig ryttarförening, men jag vägrade rida för någon annan förening. Förbunden löste det dock med en blank (föreningslös) licens och det stod bara OSBY i programmet. Med detta öppnades dock en liten dörr på glänt för en öppnare sport och sedermera ett samgående med SRC och SLRC.

bildtext 100 kr lotten. 5000:-- för hästen. Lotteriet gav ett bra överskott till Orf Vi satsade på en häst från en av Sveriges framgångsrikaste uppfödare Karl Erik Jönsson (och Ester) från Flyinge- -dom var väldigt bekymrade för att hästen skulle hamna i "fel" händer men det blev bra- Synd att den lämnade Osby. Vi hade behövt den

När föreningen bildades var det nästan inga kvinnor i tävlingsverksamheten. Det var i stort sett ingen ungdomsverksamhet och det var förbjudet för kvinnor att rida proffslopp i galopp.

Flyinge och Strömsholm var statliga institutioner där Flyinge svarade för avel med inriktning på att producera hästar till militären. Strömsholm var helt inriktat för militär ridutbildning

Hästarna transporterades med järnväg, lastbil eller vanligast med traktor och kreatursvagn. Det fanns inga hästsportsaffärer på rimligt avstånd, civila ridhus, hästböcker (förutom armens ridinstruktion) eller sponsorer. Ridhandbok skrev jag själv för att kolla klicka här

Det man på den tiden inte visste om saknade man inte. Det fanns endast en unik möjlighet, fast bara för män till en gratis ridutbildning och få tillgång till en gratis häst. Det vill säga en gratis ridutbildning om man utbildade sig till officer i ett beridet förband. Civila kunde i ett fåtal fall få tillgång till gratis häst genom ett ackordhästsystem som staten hade. Det innebar att staten utbildade unghästar och sedan placerade hästarna hos civila men med förbehåll att vid behov ta in ackordhästen i försvaret.

Staten satte också på den tiden själv priset på treårshästarna när upphandling av unghästarna gjordes.

Ridmöjligheterna i Osby var obefintliga. Det hade tidigare funnits en ridklubb i Osby som höll till på ”Nygård” Verksamheten byggde på ackordshästar som medlemmarna kunde hyra. Klubben lades ner på 50-talet.

Osby saknade i stort sett ridmöjligheter fram till början av 60-talet då en lantbrukare i Killeberg förstärkte sitt jordbruk med halvblodsuppfödning med en liten ridskoleverksamhet och uthyrningsverksamhet. Jag började själv rida på allvar hos honom och köpte min första häst där som då var ett år.

Under tiden den växte upp tog jag chansen att få en ridutbildning  genom officers utbildning vid Sveriges sista beridna förband K4 i Umeå

Det fanns en huvudorganisation för ridsporten på den tiden som hette SRC och en ”piratorganisation” som kallades SLRC. SLRC som bildats av hästintresserade lantbrukare som ville värna om sin hästuppfödning och delta i tävlingar. När jag efter mina 2 år i Umeå kom tillbaka hade Kenneth Cato börjat rida hos lantbrukaren i Killeberg där jag hade min häst. Vi bestämde oss för att bygga ett stall i Osby och starta en ryttarförening.

Första steget blev att skaffa en häst till Kenneth, Voltaire handlades in i Flyinge.

 ”Salana” blev den tredje hästen. En mycket het treårig galopphäst från Jägersro som Sven Lindberg köpte efter några timmars betänketid utan att ha någon tidigare erfarenhet av hästar.

Stallet som låg i Ebbarp blev färdigt. Vi satte in en annons om ett allmänt möte för att bilda en ryttarförening. Det kom ganska många 20-25 stycken.

Alla som kom till mötet var ute efter att rida men det var nog inte någon som hade häst förutom våra tre hästar.

Vi valde en interimsstyrelse på det allmänna mötet som också blev den första styrelsen i Orf, föreningen anslöts till SLRC.

Första styrelsen i Orf. från vänster Kenneth Cato, C-A Colldin, Uno "Brandchefen" Nilsson,Ordf Kapten Roos Tränare Curt Nilsson (svensk mästare fälttävlan och landslagsryttare) och undertecknad Boo Colldin

Revisorer var Lennart Ivarsson och Hugo Cato. Lennart (direktör för Brio) var med i den gamla Osbyklubben Han gjorde ett uttalande "Det blir svårt att få igång en ryttarförening. Intresset är litet och ekonomin blir dålig. I vår gamla klubb var inkomsten från försäljningen av gödsel den enda säkra inkomsten. Nya Orf blev snabbt en stor succe.

Stallet i Ebbarp fylldes snabbt med hästar. Ytterligare ett stall med 3-5 hästar i Killeberg tillkom och efter ett år hade föreningen 10-15 ridande medlemmar med egna hästar.

Regelbunden träning en gång i veckan för Curt Nilsson. Införskaffat en epatraktor med hästsläp för 4-5 hästar. Kenneth och jag byggde egna bogserade släp som blev föregångare för dagens hästtransporter.

Stallet i Ebbarp blev efter något år för litet. Kennet köpte gård i Kalhult och började med häst uppfödning. Sven gjorde samma sak själv blev jag förflyttad i mitt bankjobb till Lönsboda och arbetsgivaren förväntade sig att bankchefen skulle bo på orten.

Jag  byggde stall i Lönsboda och bodde där i ett år tills en gård i Jonstorp blev ledig. Då hyrde jag denna Jonstorpsgård. För första gången i föreningens historia blev det då möjligt att rida på ponnyhästar.

I 10 år fortsatte verksamheten i Jonstorp med ridskola och tävlingsverksamhet. Verksamheten blev omfattande med cirka 80 ridskoleelever och  över 100 ridlägerdeltagare på sommaren.

Tiden på Jonstorpsgården tog plötsligt och överraskande slut när vi blev uppsagda av grevarna Hamilton som skulle använda gården för eget bruk. Samtidigt hade ridintresset blivit så stort i Osby att föreningen själv kunde bygga och driva en egen anläggning.

Som tur var för egen del hade vi utökat verksamheten med en ridskola i Sölvesborg och köpt en gård i Skabersjö. Här hade vi precis startat vår tredje ridskola och planläggningen för ridläger i Skottland var klar, dessa kom igång efter ytterligare något år.

SRC och SLRC började ett samarbete och blev senare ett gemensamt förbund där det numera finns en öppenhet och alla är välkomna. Mina K 4 kompisar har varit engagerade i detta. Rosengren var generalsekreterare i många år och Jönsson förbundskapten fram till 2008.

Boo Colldin

 UPPSNACK INFÖR TÄVLING I NORRA SKÅNE

Baff har blivit en mjukis

Orfs första stora tävling

Huvudklassen var L:A med bedömning omhoppning tills segrare koras. Det blev flera omhoppningar

Dag Nätterkvist med ett flertal elitryttare var inbjudna. Två Orf ryttare etta och tvåa. Lovens vandringspris gick till undertecknad på Margaux och tvåa var Tord Jigbrant

Orfs andra stora tävling

Gert Lovens (kasssörskans svärfar) bilder från Orf:s andra tävling visar vinnaren i huvudklasen med Lovens vandringspris i handen.

Tvåa var Tomas Lindberg (12-13 år) på Salana. Båda Orf hästarna var 4 åriga fullblod.

"Baff" Tryckte affischer "STORA RYTTARTÄVLINGAR I OSBY HELA SYDSVENSKA ELITEN DELTAR"

Det kom 1 200 som betalade inträde.

Vi glömde att att sätta upp inträde vid den ena ingången. Det var nog över 2 000 personer och tittade på tävlingarna.

Kolla den stora publiken i bakgrunden. Tävlingarna hölls på Viggo Månssons gård i Hasslaröd

  ORF vinner samtliga hoppklasser

Hade vi haft tid hade vi tagit dressyren också men det var nog tur att vi släpppte den till Major Bergström (Hade svårklasshäst i dressyr i stallet som Bo Jardbys svärfar utbildat) Orf började nämnas med respekt i ryttarkretsar

 Bromölla fick mycket gratisreklam av Nordenbelt som gjorde comeback efter uppehåll med Orkide Nordisk Mästare i hoppning. I första starten vann Orf:s "Baff" efter mycket dramatik. Baff kom ur balans på sista hindret men lyckades hänga om halsen tills hästen passerat mål innan han släppte. Nordenbelts protest avslogs- Jag kallade honom "Osportslig sömmerska (Jackson konfektion)" När Orf:s svenske undgdomsmästare i l tungviktsboxning Kennet och brottaren med 7 svenska mästeskap och flerfaldige landslagsmannen Sven "Snackat" med Nordenbelt fann han för gott att bli vän med Orf. Nordenbelt vann andra klassen men det kvitterade Orf i sista MB klassen

Terrängritt 1968 flyinge

Det var fälttävlan som gällde. Terrängritten hade högst status. Dressyr såg man som något nödvändigt ont"Hoppryttare var ett skällsord på K-4" Här är en Killebergshäst på väg mot en andraplats i terrängritt vid dom Stora tävlingarna i Flyinge.

ORF hade inte kapacitet att själv ordna fälttävlan. Det var en enorm jordhunger bland lantbrukarna och ingen ville släppa till mark. Jag försökte få med de andra ORF ryttarna i fälttävlanskarusellen.

Tord Jigbrant klarade det var på väg att etablera sig i svår klass när hans häst oturligt skadade sig.

Första verksamheten 1968

Jägersro

Jägersrogaloppen var  på 60 talet en lekstuga för den skånska adeln och  några som trodde att dom var grevar och baroner Att få licens var lika svårt som att "komma till himlen" Ryttmästare Holm var lekledare

Travet påminde om SLRC och var en folksport. Trav och galopp har  gått samman precis som SRC och SLRC

Hans Adielsson gjorde mycket för att öppna galoppen och satte upp kvinliga jockeys på sina bästa hästar

I sadeln Boo Colldin på hästen Friendly Queen. 

Första hubertusjakten  1968

Hubertusjakt var en av många aktiviteter. Brandchefen var ständig speaker på föreningens arrangemang. Han kunde göra allting intressant för publiken och vi drog till oss många intresserade.

Här är startskottet för en ponnyridskola i Osby. Det skulle kunna vara ett glatt minne med Ryttmästare Holm och en Greve som hade 12 helrör Vodka i en korg (märkligt pris i en idrottt) som hederspris och min gode vän Collin Hollman i sadlen- Ett par år senare dog Collin några hundra meter bort från stället där bilden är tagen. Han var inblandad i ett fall och fick bakomvarande hästs hov i tinningen- Olyckan har fått mig att alltid tänka på säkerheten där kunskap och utbildning hos häst och ryttare är det viktigaste

 Bosse på margaux 1969 oxer

Bilden är tagen vid landslagets träningsläger i Flyinge. Samma år vid SM i fälttävlan i Vetlanda samlade olympiakommiten ryttarna i fälttävlan och informerade om att Sverige skulle satsa på ett lag i fälttävlan i München olympiska spelen 1972. Vi blev uppmanade att skaffa hästar med internationell stam. Kommiten lovade att betala hälften av kostnaden hästarna.

Margaux var av den svenska typen lite tung och inte riktigt konkurrenskraftig internationellt men en bra hoppare som klarade svår klass.

Jakten på en internationell häst började. Vi hittade en när jag var på Irland hos Tony Brennan. Hästen hette Ambassador och kostade 10000:- Efter provhoppning och lite betänketid bestämde jag mig för att köpa honom. Tänkte inte på att priset var i Engelsk valuta och dessutom i något som var cirka 10 % högre än pundet. Det skulle bli lite mer än 150 000 svenska kronor. Kennets gård kostade cirka 100 000 kr Månadslönen cirka 2000kr köpte Knaster av Tage Enberg istället för mina 10.000kr.

Pengarna för halva hästen dröjde, knaster var klar för start i SM 71 men jag lyckades få en skalle i första ritten på Margaux  placerades 5) Hjärnskakning och fraktur hindrade mig att rida Knaster Alla tycke hästen var fin och Lars Cederholm som var verksam i England fick mig att visa hästen på terrängbanan i Eksjö och det slutade med ett bud som jag inte hade råd att tacka nej till.

Ryttmästare Bengt Sandahl blev ny ryttare på Knaster. Bengt råkade ut för ett fall i en av dom första tävlingarna han red på Knaster. Efter fallet på Strömsholm blev Knaster stående utan ryttare.
Jag försökte komma över ritten på Knaster. Förbundet saknade pengar till att skicka ett lag och det blev bara Jönsson på Sarajevo som fick åka till München.

Sarajevo var trupphäst på vår pluton på K-4 Han var efter Jovial--Trinist och uppfödd i Vollsjö. Det var inte min häst men jag red honom några dygn under en övning.

Jönsson tog brons i OS och var fanbärare för den Svenska truppen. "Min häst" irländaren Ambassador tog guld i hoppning. Knaster stod och vilade sig i stallet.

Jag satt hemma i soffan och såg dom på TV. Konstaterade att om jag skulle jobba ihop kapital så att jag kunde konkurrera i toppen hade det tagit så mycket tid att jag inte hunnit träna och tävla. Jag började istället satsa på galoppen som genererade kapital till hästar vid framgång. Det var en galopphäst som skapade kapital till ridskolan i Jonstorp som kunde skaffa bra lektionshästar som eleverna kunde tävla på. 1978 startade 5 lektionshästar med ORF -ryttare från Osby i SM i fälttävlan som gick i Skövde. Lotta Sundström blev bäst med en 5:e placering.

Flera framgångsrika ORF ungdommar

Magnus fortsatte och och red både hoppning o dressyr förutom fälttävlan. SM placering i alla tre grenarna